Utvecklingesn Kurva_Fry_press_photo

 

Daniel W. Fry

UTVECKLINGENS KURVA

AV

DANIEL W. FRY

Originalets titel:

THE CURVE OF DEVELOPMENT

Svensk översättning

IVAN TROENG

Omslagsteckning

HARRY THOMASSON

Copyright för Sverige:

PARTHENON

HälsingborgUtvecklingesn Kurva_parthenon_logo


Kristianstads Boktryckeri Aktiebolag – Kristianstad 1966

Innehåll

Förord av ämnesläraren

Rune Larsson Inledning av Daniel W. Fry, D.ph.

Förord   ………..             3

Inledning   …………….             4

Utvecklingens kurva   ……             5

Penningnivån   …….                 13

Kunskapens, visdomens och insiktens nivåer   ………..                 15

Kontroll över materien   ……………                 18

Kontroll över anden i materien   ……                 19

Kontroll över anden   ………….                 20

Slutsatser   ………..             23

Frågor och svar   …….             25

Daniel W. Fry   ……..             28

Namn och ordförklaringar   ……………             29

* Alla namn försedda med *, se “Namn och ordförklaringar” å sid. 57.

Ett hjärtligt tack till åla

som har medverkat till utgivningen

av denna bok

Parthenon

 

Förord

Alla som får den här boken i sina händer har kanske någon gång funderat över vad vetenskap är. Det är en naturlig fråga för varje vaken människa. Ett svar, som väl säger allt, är: Vetenskap är sökande efter sanningen.

Men då kommer helt logiskt nästa fråga: Vad är sanning? Svaret på den frågan är nog inte lika lätt. Det finns många sanningar. Många vetenskapsmän har funnit sanningar om människans kroppsliga utveckling, andra har funnit sanningar om universums sammansättning. Dessa sanningar finns systematiskt uppställda i de olika vetenskaperna matematik, fysik, kemi, biologi, astronomi osv.

Så har vi sanningar om människans möjligheter att sammanleva i världen, i staden, på landet. Vetenskaperna sociologi, statsvetenskap, teoretisk ekonomi m. fl. svarar för dessa sanningar.

Slutligen finns sanningar om människans andliga liv. Där rör vi oss på osäkra marker. Än så länge.

Många vetenskapsmän runt om i världen arbetar hårt, och kommer att arbeta hårt inom sina speciella områden. Men vilket område de än har som specialitet, så arbetar

7

de i alla fall inom en av de tre vetenskapsgrenarna – den materiella, den sociala och den andliga – som är nödvändiga för den mänskliga utvecklingen.

Det är intressanta och fantastiska forskningar vetenskapsmännen bedriver. Vem kan låta bli att beundra t.ex. Albert Einstein, som en gång i sin ungdom blev ut skrattad för sin relativitetsteori, som ingen då begrep och han själv endast stundtals själv begrep. Men några decennier senare kunde den utnyttjas, nämligen i atomfysiken. Nu skrattar man inte åt teorin. Hans E = MC2 ser enkel ut men är förstås ofattbar för oss vanliga dödliga. Kort och gott innebär den att en slant på 3 g kan, om energin frigörs, omvandlas till 75 miljoner hästkrafttimmar. Ofattbart, som sagt, men sant. Nytt? Nej, inte alls. Aristoteles. som levde före Kristus, uppställde ungefär samma teori, fast på annat sätt.

Detta och mycket mera handlar denna bok om. Dessutom berör den metafysiska problem, dvs ting bortom de fysiska tingen. Vad är sanningen om orsaken till män niskans liv på jorden? Det är en fråga som vetenskapsmän i alla tider ställt sig. Många av våra största vetenskapsmän har sagt att de stundom når till utkanterna av mänskligt vetande, där det finns krafter, som inte låter sig förklaras med vetenskapliga lagar och att det existerar något utanför vår fattningsförmåga. Vad är det?

Ja, läs boken och se om Du kan komma närmare sanningen.

Rune Larsson

8

Inledning

Under hundratals generationer har denna vår planets mest intelligenta människor sökt samla små brottstycken av vetande, visdom och livsfilosofi. Dessa brottstycken har de tillämpat eller försökt att tillämpa i sin livsföring och i sin strävan att göra livet mera fruktbärande och meningsfullt lika väl som behagligt.

Det största hindret för framgång i dessa försök ligger i det faktum att dessa brottstycken av vetande, visdom och filosofi är så olika att det inte finns någon klart framträ dande förbindelse mellan dem. Därför fortsätter vi under större delen av vår livstid att samla och lagra i vårt minne dessa isolerade brottstycken utan något allvarligt försök att av dem bilda ett sammanfattande mönster, som klart kan uppfattas och förstås. Det är i alla fall fullt möjligt att bilda sådana mönster och när man en gång bildat dem och förstått dem, gör de livet mycket mera meningsfullt och i många fall också mera fruktbart och angenämt. Föreliggande bok är resultatet av ett försök att skapa

9

ett utvecklingsmönster, som kan förstås av alla som vill ägna problemet någon eftertanke och begrundan. Den är en sammanfattning som omspänner många brottstycken av vetande och filosofi, välbekanta ting för envar, som studerat livet och dess mening, men sällan sammanförda till ett begripligt mönster. Dess kärnpunkt är en vägkarta över människosjälens utveckling, visande vid vilken punkt denna utveckling börjar, den långa resans natur och inriktning och dess slutliga mål. Den ger också en beskrivning på ett antal platser, som man kommer till på vägen.

De citat och referenser, som använts är tagna från välkända och auktoritativa källor, de främsta, som vår historia känner till. De är Aristoteles’ av Trakien* filosofi, Jesus av Nasarets lära och demonstrationer och Albert Einsteins matematiska sammanfattningar och formler. Denna skrift är icke något försök att skapa en ny religion eller ens att modifiera någon redan existerande. Såvitt författaren kan bedöma, kommer det mönster denna skrift behandlar inte i motsatsförhållande till någon trossats i någon känd religion eller till någon av vetenskapen accepterad lag. Den sätter endast kända fakta i ett mer begripligt sammanhang med varandra.

Daniel W. Fry

10

Utvecklingens kurva

Vetenskapen i dess helhet har ibland definierats som “ett ordnat och intelligent inriktat sökande efter sanningen”. Enligt denna definition kan vetenskapen som helhet delas upp i tre huvudgrenar så att man bättre kan förstå och diskutera den. Dessa tre huvudgrenar är följande

För det första den materiella vetenskapen, naturvetenskapen, som behandlar behov och drifter i människans fysiska kropp och beskaffenheten av det universum i vilket människan befinner sig. Till denna gren hör studiet av fysik, matematik, astronomi, kemi etc. liksom produktionen och fördelningen av ett otal materiella produkter, som är nödvändiga för människans välbefinnande, komfort och trivsel.

För det andra den sociala vetenskapen, samhällsvetenskapen, som behandlar olika problem i det samspel, som föreligger mellan en människa och hennes medmänniskor och de omständigheter, som kan göra detta samspel lyckobringande och produktivt. I denna huvudgren finner vi statskunskap, sociala vetenskaper samt de teoretiska delarna av ekonomin.

För det tredje den andliga vetenskapen, som behandlar

11

sambandet mellan människan och den stora, skapande kraft och intelligens, som genomtränger och kontrollerar allt i universum, men som än så länge till en del ligger utanför människans intellektuella fattningsförmåga. Vanligen brukar vi kalla denna kraft och denna intelligens Gud.

All vetenskap i universum kan inrangeras i någon av dessa tre huvudgrupper. Vi kan dock inte dra upp några klara gränslinjer mellan dem. Det beror på att avdelningarna delvis täcker varandra och på att de fundamentala lagar som gäller för alla tre avdelningarna är gemensamma.

Det kan kanske vara svårt för läsaren att gå med på påståendet att de grundregler som gäller för fysikens värld är desamma som gäller även för den mänskliga själens utveckling. En del av det följande skall därför ägnas åt att belysa detta förhållande genom några påfallande fakta, som visar att påståendet verkligen överensstämmer med vår erfarenhet.

Dessa fakta anknyts till ett enkelt diagram där vi drar upp en linje i taget samtidigt som vi diskuterar varje särskild linjes innebörd.

År 1905 presenterade en ung forskare vid namn Albert Einstein för den vetenskapliga världen en avhandling, som han kallade “En teori om speciell relativitet“. När denna avhandling för första gången togs upp till allvarlig granskning, skedde det inför en församling av något över tjugo av världens främsta vetenskapsmän och matema

12

tiker, vilka alla enades om att Einsteins slutsatser och matematiska formler var “felaktiga, obetydliga och absurda”. Det borde – ansåg man – betraktas som ett utslag av ungdomlig arrogans och oförsynthet att försöka tillrättavisa äldre kolleger inom ett område där de var mycket kunnigare. Trots detta visade det sig, allt efter som åren gick, att de einsteinska slutsatserna befanns allt mer intressanta och värdefulla. En del av dem blev till verktyg, som numera är i dagligt bruk i varje fysikaliskt laboratorium.

En av de mest välkända och minst förstådda av dessa slutsatser är den som utmynnar i formeln E =MC2. Enligt denna existerar det ett bestämt matematiskt sam band mellan ren materia (eller massa) och ren energi. Det innebär att en bestämd kvantitet av det ena kan övergå i en lika bestämd kvantitet av det andra enligt en exakt definierad kurva.

Formeln E = MC2 betyder helt enkelt att den kvantitet energi uttryckt i erg*, som finns bunden i varje gram materia är lika med kvadraten på storheten C.

Denna storhet definieras som ljushastigheten (i ctn/sek) vilket är det samma som 3 X 1010. Kvadraten på detta tal är 9x 1020 vilket gör att hela faktorn MC2 ger oss en energimängd, som ungefär motsvarar 25 miljoner hästkrafttimmar per gram massa som till 100% omvandlas till energi. En liten slant som väger c:a 3 gram skulle sålunda vid omvandling till ren energi resultera i frigörandet av omkring 75 miljoner hästkrafttimmar. Denna nya upptäckt satte vetenskapen på nya spår och ledde

13

till de atombomber, som nu bringat hela vår civilisation till branten av total förintelse.

Om vi nu med ett diagram skall illustrera detta samband mellan massa och energi, kan det enklast ske genom att vi drar en vågrät linje utefter underkanten av pappe ret och låter den beteckna materia. Utefter överkanten drar vi en annan linje som vi betecknar energi. Mellan dessa två parallella linjer drar vi en kurva som börjar längst ned till vänster på den linje som betecknar materia och slutar uppe till höger på energilinjen (se diagr. 1). Denna grafiska framställning av förhållandet mellan materia och energi är baserad på den einsteinska formeln, men den var ingalunda någon ny tanke när den år 1905 presenterades för världen. Samma åsikt har framlagts av många stora filosofer och en del av de skrifter som tolkar denna åsikt är nästan lika gamla som de äldsta historiska urkunder vi känner till. I vart och ett av dessa fall kan tankegången illustreras genom det diagram som vi nyss dragit upp. Språk och ordval kan variera hos olika filosofer och olika termer har använts för att beteckna de olika materie- och energivärdena och för att beskriva hur de förhåller sig till varandra.

År 384 f. Kr. föddes en son åt Nicomachus*, som vid den tiden var livmedikus åt konung Amyntas II av Macedonien*. Denne son fick namnet Aristoteles* och han hade av ödet utsetts att bli en av de mest framstående, och under vissa tider också mest omdebatterade, av jordens stora filosofiska skriftställare.

14

E =MC2 Albert Einstein 1905

Utvecklingesn Kurva_Energi_Materia.

Diagram 1

Redan vid späd ålder började han utveckla ett utpräglat introspektivt* sinnelag. Så snart han lärt sig tala började han fråga ut sina föräldrar och deras vänner om livets natur och syfte samt om det universum, som är allt levandes miljö.

Vid sjutton års ålder skickades han till Aten för att fullborda sin utbildning. Här blev han medlem i Platons* akademi och deltog som sådan i undervisningen och i tänkarens djupsinniga diskussioner med sina lärjungar. Han stannade där i närmare tjugo år ända till Platons död år 347 f. Kr.

Efter Platons bortgång begav sig Aristoteles tillsammans med Xenokrates* till Assos*, där han tack vare stöd från kung Hermeias* i Atarneus kunde organisera en egen forskargrupp. Här svängde inriktningen av hans arbete om från analys’ till syntes”. Han formulerade nu sin egen filosofi och började att undervisa i den samt att skriva det första av de två stora arbeten, som i främsta rummet kommit honom att för alltid leva kvar i mänsklighetens minne. Vi skall ta upp dessa verk i det följande.

År 344 f. Kr. gifte han sig med Hermeias’ brorsdotter Pytias och flyttade till Mitylene* på ön Lesbos*. Det var där han fullbordade sitt första stora verk, och det var också där han första gången mötte Theofrastas*, som senare blev hans mest lysande lärjunge.

Det tidigaste av hans stora verk som vi här något skall uppehålla oss vid fick helt enkelt namnet Fysik. Dess text är skriven i den ordrika, omständliga stil, som var vanlig på Aristoteles’ tid. Den kan till en början verka

15

besvärlig för den ovane, men i stort sett liknar den mycket vilken modem fysikbok som helst i våra dagar.

Boken namnger och beskriver ett flertal grundläggande faktorer och principer. Den börjar med materien eller den materiella substansen. Därpå behandlas energin som karaktäriseras som orsak eller möjlighet. Texten beskriver de verkningar, som uppstår när materiella ting utsätts för påverkan av energi antingen nu energin föreligger i form av ljus, värme, mekaniskt tryck eller i någon annan form, som kan påverka materien. Diagram 2 visar hur materiens olika tillstånd enligt Aristoteles sammanhänger med varierande energitillförsel.

När han skrev denna bok lade han fröet till det som än i dag utgör vår vetenskapliga fysik. Han präglade också det namn, som denna vetenskap ännu har.

År 343 f. Kr. kallades Aristoteles av konung Filip av Macedonien* till Pella* för att undervisa hans son Alexander – senare känd som Alexander den Store*.

Denna uppgift tog hans tid i anspråk ända till omkring år 335 f. Kr., då han återvände till Aten och grundade en skola, som senare blev känd under namnet Lyceum*.

Under de år som gått sedan han skrev sin Fysik hade Aristoteles blivit både visare och äldre. Han insåg att det fanns ett och annat, som han hade råkat utelämna och blev allt mer övertygad om, att han börjat i fel ända av kurvan. Då beslöt han att skriva ett tillägg till sitt första verk. I detta tillägg underströk han den uppfattningen att materien inte utgjorde någon utgångspunkt utan i stället borde betraktas som den slutliga manifestationen av något

16

De fyra principerna för alkemi

avfattad omkring 400 år f. Kr.

Utvecklingesn Kurva_Orsakskurvan

Diagram 2

17

som börjat på en mycket högre nivå. Sin demonstration började han därför med en linje, som utgick från diagrammets överkant. Han införde nu också några nya begrepp Energi, Orsak, Ande och Gud. Samtidigt påpekade han att energin är orsaken till alla förändringar, som inträffar i universum. och följaktligen är orden energi och orsak likvärdiga. Han framhöll också att anden är den aktiva principen för all förändring och att universum utan dess kraft inte skulle ha någon som helst påvisbar existens. Dessa krafter är därför uppenbarligen Guds attribut och måste sålunda kunna påvisas i den punkt där allt börjar.

Aristoteles fortsatte sedan att dra sin “utvecklingskurva” med början från den övre gränslinjen och nedåt mot den undre linjen “materien”. Han påpekade samtidigt att materia utan energi inte kan ha någon påvisbar existens och att vi bara kan föreställa oss den som ett “något”, en “substans”, av vilken något påvisbart kan finnas endast genom tillämpning av den skapande principen.

Den kurva med vilken Aristoteles illustrerade sin framställning visade sig vara identisk med den som han hade kommit fram till i sin Fysik, men eftersom han hade startat upptill den här gången och detta senare verk var ett tillägg till det första gav han det namnet Meta-Fysik.

Därmed hade Aristoteles präglat två termer som ännu är i bruk och som har samma betydelse än i dag.

Om en student i sina studier utgår från konstaterandet att materien existerar och därpå undersöker de förändringar,

18

som uppstår då energi tillföres eller utvinnes, då är det Fysik han studerar. Genomför han framgångsrikt sina akademiska studier, blir han känd som fysiker. – Om han å andra sidan utgår från konstaterandet att energi, orsak och ande är skapande attribut till Gud och därför den punkt där allt börjar, då blir det MetaFysik han studerar. Är han framgångsrik blir han känd som metafysiker.

Det är dock mycket ovanligt att en fysiker eller en metafysiker verkligen har klart för sig att de båda två följer samma linje med den enda skillnaden att de utgått från motsatta ändar. På grund av deras oförmåga att inse detta enkla faktum finner man ofta hos dern en förvånande brist på respekt för varandras arbete. Fysikern säger att han inte kan befatta sig med metafysikerns arbeten då “denne arbetar på ett område där det inte finns några bevis”. Detta är den vanligaste ursäkten som en fysiker brukar anföra som skäl för sitt bristande intresse för metafysik. Icke desto mindre bevisar fysikern, när han gör detta konstaterande, att han antingen aldrig har studerat fysikens historia eller också har glömt allt han tidigare har lärt sig.

Naturvetenskapens utvecklingshistoria är späckad med exempel på metafysiker “som arbetar på ett område, där inga bevis finns”. Icke desto mindre har de lyckats kom ma fram till bevis, som varit så hållbara, att fysikerna införlivat dem med sin egen vetenskap. Om fysiken som vetenskap med sig införlivar resultat av en metafysikers arbete, är det också helt naturligt att man tar hand om

19

den man som utförde arbetet och skapade resultatet. Vi finner också mycket riktigt i fysikens annaler många stora fysiker, som enligt egen utsago i själva verket var metafysiker i detta ords fulla bemärkelse.

År 1901 hämtade. en tysk fysiker vid namn Max Planck* en teori direkt från den metafysiska vetenskapen. Han skapade därav ett instrument, som numera är i dag ligt bruk inom atomfysikernas laboratorier runt hela världen. I sin “strålningslag” hävdar han att den energinivå på vilken varje subatomisk partikel eller atom i ett visst ögonblick befinner sig är direkt proportionell irrot dess vibrationsfrekvens*.

Därför, menar Planck, är energinivån nios varje anhopning av materia proportionell mot partiklarnas inedelfrekvens. Denna tankegång är nu sedan mer än sextio år accepterad av den vetenskapliga fysiken. Bland metafysiker däremot har den varit känd och ansedd som en sanning i mer än tvåtusen år. Metafysikern anser att den energinivå, andlig eller materiell, på vilken varje anhopning av materia eller varje varelse befinner sig i ett givet ögonblick står i direkt proportion till dess vibrationsfrekvens. Termerna vibrationsfrekvens och svängningstal är uppenbart synonyma och de följer samma lagar.

Bevisen för denna naturens sanning finner man irrycket högt upp på utvecklingens kurva. De ligger helt nära linjen vi betecknat med “energi”. En fysiker, som startar från materiens nivå, har en lång utveckling att genomgå innan han finner denna sanning.

Metafysikern startar däremot i andra änden – vid

20

Metafysik

Aristoteles 328 f. Kr.

Utvecklingesn Kurva_Orsak

Diagram 3

21

den linje vi betecknat “energi”. Han finner därför denna sanning nästan genast. Detta exempel har valts enbart därför att det är en av de många punkter, som är gemensamma och som därför visar att linjen är densamma oavsett från vilket håll man utgår.

Albert Einstein* brukar av de flesta betecknas som matematiker fastän han alltid själv var noga med att framhålla att han var en mycket klen sådan. Därigenom har man undgått att ta ställning till frågan om han var fysiker eller metafysiker.

Under senare delen av sitt liv tillfrågades han vid flera tillfällen om sin åsikt om metafysiken. Han gav alltid följande svar: “Envar, som tränger tillräckligt djupt in i fysiken hamnar till slut i metafysiken, ty om vi undersöker materien tillräckligt grundligt, så finner vi till slut ingenting annat än en vibrationsfrekvens.”

När vi nu påvisat att vårt fundamentala diagram är hållbart både ur fysikens och metafysikens synpunkt, skall vi gå över till att undersöka hur detta diagram kan tjäna som en vägkarta, som den mänskliga själen kan följa i sin utveckling.

Det är inte nödvändigt att ändra några av de termer, vi använt på diagrammet. Termerna är nämligen, liksom diagrammet, grundläggande: inom vetenskapens samtliga tre huvudgrenar.

För säkerhets skull skall vi i alla fall lägga till några synonyma termer vid de övre och nedre linjerna så att sammanhanget blir lättare att förstå.

En kropp utan själ är endast materia utan förmåga

22

att fullfölja sina potentiella möjligheter. Den är, som Aristoteles framhöll, materiell substans, med förmåga att manifestera sina möjligheter först om den tillförs skapande kraft genom att förenas med den skapande principen. När själen har tagit sin boning i kroppen däremot innebär det att ande tillförts, och ande har definierats som förändringens aktiva princip eller som orsakens kraft. Därför är det andens kraft, som driver den materiella substansen uppåt steg för steg utefter utvecklingskurvan under ständigt ökande medvetenhetsgrad och fulländning av de inneboende möjligheterna.

I den här skriften skall endast vissa huvudpunkter av denna utveckling beröras och några få referenspunkter definieras så att läsaren skall kunna känna igen olika stadier i utvecklingen. Säkerligen skall envar, som gått igenom texten och fattat dess innebörd, snart nog bli i stånd att känna igen de stora stegen och att infoga flera nya mellanled dem emellan. Den elektrotekniska vetenskapen har framställt instrument, som kan prestera samina funktioner som de mänskliga sinnena. Det finns instrument som kan se, känna, höra, lukta och smaka och som reagerar mycket snabbare och i flera fall med större precision än de mänskliga sinnena. Specialkonstruerade beräknings- och förstärkningsinstrument tar emot och jämför de av de känsliga instrumenten utsända signalerna, och kan omedelbart avge den rätta elektriska “ordern” till ett system, som i sin tur utför komplicerade mekaniska aktiviteter. Kort sagt vi kan bygga robotar och vi gör det också och de utför nästan alla den mänskliga kroppens

23

prestationer. Det finns dock en sak som vi inte kan bygga in i någon robot och del är medvetandet om att den finns till. Det spelar ingen roll hur snabbt eller hur noggrant den reagerar på varje förekommande retning. Den kommer aldrig att säga Jag är. Inte heller kommer den någonsin att undra Varför? Tanken “Cogito, ergo sum* kan endast uppstå genom den kombinerade verksamheten hos en själ och en kropp.

Detta gör att vi skall definiera utgångspunkten för vår utvecklingskurva som Jag är-punkten. Det är den punkt där en anhopning av materiell substans blir medveten om sin egen existens. (Se diagram 4.)

Penningnivån

Så snart kroppen blir medveten om sin egen existens blir den också medveten om vissa behov. Kroppen behöver materiell föda som måste tillföras dagligen. Kroppen är känslig för varierande temperatur och behöver därför kläder för sitt välbefinnande. Om vädret är dåligt behöver kroppen ett skydd mot extrema väderleksförhållanden etc. Alltefter som medvetandet utvidgas och tillväxer, blir kroppen medveten om en mängd fysiska behov och önskningar.

Det är tillfredsställandet av dessa behov och önskningar, som blir det första målet för det växande medvetandet.

Därför skall vi sätta ut en punkt i vårt diagram 5 för

24

Energi – Eld – Ande – Gud – Himlen

Utvecklingesn Kurva_Jagar

Diagram 4

25

att markera denna första nivå. Vi kallar den “pengar”, för pengar är den vanligaste och tydligaste symbolen för kroppens behov och önskemål. För många individer är detta mål det enda de blir varse under den första utvecklingsfasen, och ofta inriktas all den ansträngning, som individen kan prestera, mot detta mål.

Vi kan anse att denna punkt uppnåtts när individen är i stånd att förse sig med de fysiska nödvändighetsartiklarna och ett rimligt tillägg av vad som hör till det fysiska livets bekvämligheter genom att sätta in hälften eller tredjedelen av sin totala kapacitet. Då kan resten av hans kapacitet inriktas på att uppnå nästa steg i utvecklingen.

Det stora problem, som inställer sig vid denna punkt och som ofta hejdar vidare utveckling är den omständigheten, att de kroppsliga önskemålen har en tendens att öka alltefter som de tillfredsställs, så att det alltid finns ett antal icke uppfyllda inateriella önskningar, även sedan kroppens behov sedan länge blivit tillfredsställda.

Denna situation har en benägenhet att fånga människan och fixera henne på pengarnas nivå. Den kan till och med bli orsaken till att hon förlorar förståelsen för att det finns mer betydelsefulla mål, som hon fortfarande har framför sig. Somliga personer når stor framgång på penningens nivå, och de dröjer sig kvar där under åratal utan att förstå att de inte tagit mer än det första steget i sin utveckling.

Andrew Carnegie*, den skotsk-amerikanske stålfabrikanten och mångmiljonären, medgav i sina egna skrifter

26

att han dröjt sig kvar på penningnivån längre än som var nyttigt för en människa. Han medgav också att han byggt upp alltför mycket av sitt stålimperium och sin personliga förmögenhet på sina anställdas utmattade kroppar och på sina konkurrenters svikna förhoppningar. Det var därför bara rätt och riktigt att han sedermera satte in sina ansträngningar och sina pengar till förmån för hjälp åt andra, så att de kunde undfly penningnivåns fallgropar och snabbare uppnå högre utvecklingsstadier.

När han uppehöll sig på penningens nivå, arbetade han så kraftfullt och framgångsrikt, att han under sina senare år kunde sätta av mer än 350 miljoner dollar till stöd åt institutioner, som verkade för vetenskap och mänsklig samlevnad.

Han byggde mer än 2800 offentliga bibliotek, grundade Carnegiestiftelsen i Washington och Carnegie Institute of Technology i Pittsburg och bidrog därmed i hög grad till att mänskligheten snabbare kom att nå sin andra utvecklingsnivå. Denna andra nivå kan vi här beteckna som kunskapsnivån.

Kunskapens, visdomens och insiktens nivåer

Kunskap kan definieras som insamling och upplagring av fakta och upplysningar. Varje faktum eller enskild upplysning, som ingår i ett kunskapsförråd, är ett potentiellt verktyg eller instrument. Tyvärr borgar inte blotta innehavet av ett stort verktygsförråd för att ägaren är

27

i stånd att använda dessa verktyg framgångsrikt för något värdefullt ändamål. Det fordras också något annat utöver ägandet av vissa verktyg. En del människor, som inte inser detta faktum, blir infångade och fastnar på denna kunskapsnivå, och de kan dröja kvar där mycket länge utan att göra några försök att komma vidare.

Visserligen är dessa personer ganska fåtaliga, men det är förhållandevis lätt att känna igen dem. Man finner dem mest i skolor, vid universitet och andra lärosäten. De betecknas ofta som “fossiler”, “överliggare” el. dyl. Deras kolleger brukar se på dem med en viss tolerant tillgivenhet men med ganska litet respekt. De brukar äga ett nästan obegränsat förråd av verktyg, men de tycks vara oförmögna att utföra något egentligt arbete med dem.

Ovanför kunskapens nivå finns en nivå, som vi kan beteckna visdomens nivå och där ovanför ännu en nivå, som vi ger namnet insiktens nivå. Efter som dessa två nivåer så ofta sammanblandas skall vi behandla dem samtidigt. Det är visserligen sant att under individens utveckling en icke föraktlig grad av visdom ofta förvärvas långt innan någon egentlig förståelse för insikten börjar.

I Noah Websters* första utgåva av Dictionary of the English Language år 1828 definieras ordet visdom som “rätta bruket av kunskaper” eller “förmågan att utse ett berömvärt mål och att välja medlen för dess uppnående“. Sålunda ser vi att ordet visdom innefattar förmågan att använda (le verktyg vi har i olika kunskaper, så att vi kan välja ut och planera för önskvärda mål. Det är dock en

28

Energi – Eld – Ande – Gud – Himlen

Utvecklingesn Kurva_Jagar

29

betydande skillnad mellan att ha tillgång till även den förnämligaste vägkarta och att kunna genomföra den planerade resan. På samma sätt är det en stor klyfta mellan även den bästa uppsättning ritningar och den färdiga byggnad, de representerar.

Om vi skall kunna bli framgångsrika i att uppnå berömvärda mål och att sålunda gå vidare upp efter utvecklingskurvan, måste vi förvärva mer och mer av vad vi kallar insikt. Ordet kan definieras som människans förmåga att utifrån observerade fakta bedöma verkligheten bakom dessa fakta eller att mottaga och förstå de idéer som andra personer uttrycker och vill förmedla. Nödvändigheten att förvärva insikt lika väl som vishet påpekades ofta redan av Salomo*. I sina ordspråk till folket underströk han gång på gång vikten av att söka såväl vishet som insikt. “Därför säger jag, sök vishet. men i allt ditt sökande sök även insikt.

Märk väl att i alla de stadier, som ligger under insiktens nivå, har själens resa varit en ensamhetens resa. På insiktens nivå sker ett begynnande uppgående av det individuella medvetandet i ett universellt medvetande.

Om det är svårt för genomsnittsmänniskan att se skillnaden mellan vishet och insikt, så är det nästan omöjligt för den som fortfarande befinner sig i närheten av pen ningens nivå att fatta något av de utvecklingsstadier, som ligger högre än insiktens nivå. Icke desto mindre är det mycket betydelsefullt för den enskildes utveckling att han är i stånd att uppfatta och förstå de olika nivåer, som han Måste passera under sin resa uppåt.

30

Detta var skälet till att den störste Mästare och lärare, som någonsin uppträtt på denna planet, ägnade större delen av sin tid och sina ansträngningar åt upp giften att förklara och demonstrera de olika utvecklingsnivåer, som ligger ovanför insiktens nivå.

Denne store lärare, som vi känner under namnet Jesus av Nasaret eller Jesus Kristus, förklarade och demonstrerade både i ord och handling de utvecklingsstadier, som alla förr eller senare måste passera och i vilken ordning dessa stadier kommer att uppnås.

Då man studerar materiella fenomen, ligger insiktens nivå nära den övre gränsen för det kunskaps område, som hänförs till begreppet fysik. När vi går ovanför denna nivå, kommer vi in på det ämne, som ända från Aristoteles och hans elevers tid betecknats med termen metafysik.

Gränslinjen kan sättas tämligen godtyckligt. Den har inte så stor betydelse. När man befinner sig under den linjen, menade Aristoteles att den materiella substansen var dominerande, och de förändringar som kunde iakttas av materiell art var tämligen små och frambringades genom varierande insats av energi eller ande. Aristoteles ansåg att energi och ande var dominerande när man befinner sig ovanför linjen och där är de materiella manifestationerna av ganska liten betydelse. I själva verket kan, ovanför denna nivå, materiens natur och egenskaper snabbt förändras enbart genom insats av den kombinerade effekten av energi – ande, som beskrevs av Aristotelessom orsakens princip.

31

Kontroll över materien

Vi skall därför sätta ut ännu en punkt på vår kurva. Den kallar vi kontroll över materien. När denna nivå är till fullo uppnådd av den enskilde, blir han i stånd att åstadkomma varje önskad förändring i materiens natur. Han kan sålunda t. ex. förvandla vatten till vin, om han så önskar, eller han kan bespisa 5000 människor med ett ursprungligt förråd av endast fem bröd och två små fiskar. Därefter kan han samla upp tolv korgar överbliven mat efter måltiden. Dessa två exempel används här endast för att de var två praktiska demonstrationer som Jesus utnyttjade för att visa vilken makt och förmåga, som kan uppnås på denna utvecklingsnivå.

I sitt tal om denna nivå talade Jesus om tronsmakt, som kan förflytta ett berg från dess plats och störta det i havet. En sådan demonstration skulle ha varit mycket mera dramatisk och kraftfull. Den skulle utan tvivel ha blivit bättre ihågkommen. Att flytta ett berg från dess plats och att kasta det i havet skulle dock utan tvivel ha inneburit förlust och tragedi, inte bara för dem som bodde där utan även för många andra. När man nått en så hög utvecklingsnivå är man ur stånd att handla på ett sådant sätt att andra vållas lidande eller skada.

Den tro, som Jesus talade om, var dock inte det slag av tveksam förhoppning eller ens hoppfullt förtroende, som vi vanligen lägger in i begreppet tro när vi använ der det i våra dagar. Den term, som Jesus använde, och som i bibeln översatts med ordet tro hänsyftade i själva verket på ett tillstånd au total och säker kunskap om de

32

slutgiltiga lagarna för orsak och verkan. Det är den nivå där dessa lagar behärskas, som vi betecknat som kontroll över materien.

De flesta som i dag studerar fysik känner till att det finns en nivå där man får kontroll över materien. En stor grupp av dessa känner vi som kärnfysiker. De gör inten siva och uthålliga försök att uppnå denna förmåga medan de ännu befinner sig på kunskapens nivå utan att ens till fullo ha uppnått visdomens nivå. Deras uppfattning om insiktens existens och natur är praktiskt taget obefintlig. Dessa män har lyckats att dela upp de flesta komplicerade element i enklare substanser. De har också lyckats sätta ihop några av de enklaste substanserna till mera komplexa. Men då de inte uppnått den nivå av utveckling, som vi betecknat kontroll över materienär också de mest obetydliga effekter möjliga endast genom insats av stora och komplicerade maskiner och med ett enormt uppbåd av energi. Sådana försök att ignorera och hoppa över normala utvecklingsstadier är alltid förgäves i längden.

Varje steg måste till fullo behärskas innan nästa steg kan uppnås. Försök att överhoppa olika utvecklingssteg medför också betydande risker för hela mänsklighetens normala utveckling.

En speciell varning för just den här risken finns i berättelsen om Babels Torn (1 Mos. 11 kap). Berättelsen, som sannolikt bör uppfattas allegoriskt, beskriver planer och ansträngningar hos en grupp människor (Noaks avkomlingar) att hoppa över alla utvecklingens mellannivåer

33

genom att bygga ett torn från jorden (materiens nivå) direkt upp till himlen (den högsta utvecklingsnivån). Observera att tornet skulle byggas av jord, formad till tegel av människohand. Ordet Babel är sammansatt av orden Bab-fler som betyder väg eller vägen till Gud och ett ord som betyder förvirra. Den verkliga betydelsen blir alltså det förvirrade (fruktlösa) närmandet till Gud. Detta försök att kortsluta naturens lagar slutade givetvis i förtvivlan och kaos, vilket sådana försök alltid gör. Lärdomen och varningen är klart uttryckta och inte svåra att förstå. Inte desto mindre försummas de ostentativt av dem, som i våra dagar gör samma försök.

Kontroll över anden i materien

Bortom nivån kontroll över materien finner vi en annan förmåga, som vi kan kalla kontroll över anden i materien. Detta är den andra av de tre nivåer som Jesus i all synnerhet sökte förklara och upprepade gånger visade exempel på under sin vistelse på jorden.

I sin strävan att få till stånd en bättre förståelse för den väg, som envar måste följa, påpekade Jesus om och om igen, att det främsta syftet med hans ankomst till jorden var att i sitt liv framställa ett mönster, ett utvecklingsmönster som lätt kunde följas och förstås. Enbart i Johannes evangelium finns åtminstone ett dussin hänvisningar till detta.

I kap 12:35 finner vi t. ex. att Jesus sade till dem:

34

“Ännu en liten tid är ljuset ibland eder. Vandren medan I haven ljuset, på det att mörkret icke må få makt med eder; den som vandrar i mörkret, han vet ju icke vart han går”. I kap 14:5 säger Tornas till Jesus: “Herre vi veta icke vart du går, huru kunna vi då veta vägen?” Jesus svarade honom: “Jag är (den levande manifestationen av) vägen, sanningen och livet; ingen kommer till Fadern (andens nivå, skapande ande eller himlen) utom genom mig”.

När den utvecklade själen nått nivån kontroll över anden i materien, närmar den sig Gudomens tröskel och kan börja arbeta med andlig substans lika väl som med materiell. Vid denna nivå kan individen omedelbart bota sjuka, lama och blinda eller avlägsna varje svaghet, som kan plåga en mänsklig varelse. En sådan åtgärd fordrar mer än blotta förmågan att behärska materien, då den mänskliga varelse, som åtgärden riktats mot är en andlig varelse likaväl som en materiell. När sjukdom eller oförmåga drabbar en sådan varelse är detta ett tecken på, att en svaghet har uppstått i förbindelsen mellan kroppen och själen eller att sambandet mellan dem delvis brutits. Det är sant att mycket få av de läkare, som behandlar kroppen, och de andliga helbrägdagörare, som använder sig av andens krafter, verkligen har uppnått nivån för kontroll av anden i materien. Läkaren hjälper kroppen att själv övervinna sina sjukdomar eller att förstärka sina svaga punkter. Det stora flertalet av dem, som besöker läkarna, skulle till slut ha tillfrisknat, även om de inte fått någon behandling, och av de resterande

35

skulle många ha blivit friska oavsett vad slags behandling de åtnjutit. Visserligen är läkarnas tjänster ofta önskvärda och ibland nödvändiga, men i de flesta fall tjänar de endast till att stimulera eller underlätta en tillfrisknadsprocess, som ändå skulle ha ägt rum, även om det kanske skulle ha skett i ett mycket långsammare tempo.

Om en partiell separation av förbindelsen mellan själen och kroppen blir kronisk, uppstår en svaghet, som inte kan botas av någon form av fysisk behandling. En sådan svaghet kan endast botas genom ingripande från utvecklingsnivån kontroll över anden i materien (även om den individ, som kan förmedla den rätta åtgärden, själv sällan befinner sig på denna nivå, när ingripandet sker). Denna nivå är en nivå där energien, och alltså frekvensen, är så hög att en varelse, som befinner sig på denna inte kan ses eller höras av en person, som befinner sig på en mycket lägre nivå. “Det som fötts i köttet är kött och det som fötts i ande är ande. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer eller vart den far, så är det med var och en, som är född av anden.” (Joh. 3:8.)

Jesus påpekade många gånger att det var nödvändigt för honom att nedstiga till den utvecklingsnivå, där han kunde ses och höras av sina lärjungar och även av män niskor på ännu lägre utvecklingsnivå. “Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed. Och ordet vart kött och tog sin boning ibland oss och vi sågo Hans härlighet.”

36

Kontroll över anden

När Jesus utförde sina helbrägdagörelser förklarade han alltid att krafterna och förmågan att utföra sådana verk kom från en mycket högre nivå än den fysiska kropp, som var hans boning. “De ord jag talar till eder talar jag icke av mig själv. Och gärningarna, dem gör Fadern, som bor i mig, de äro hans verk.” (Andens nivå.)

Vi måste dock alltid ha klart för oss att människan är skapad med en inneboende självbestämmanderätt. Ingen hjälp eller bot kan påtvingas henne från någon utvecklingsnivå. Om någon skall f å hjälp från någon källa, måste han först helt och hållet acceptera både hjälpen oh den källa varifrån den kommer.

På utvecklingens kurva finns en slutpunkt (Se diagr. 5 ) som vi betecknat kontroll över anden. Det är den högsta av de olika nivåer, som förklarades och demonstre rades av Jesus. Den innebär individens fullkomliga och slutgiltiga behärskning av sin omgivning och den yttersta manifestationen av den skapande ande vilkens närvaro i den ursprungliga kropp-själ-kombinationen från början drev individen uppåt i utveckling.

När nivån kontroll över anden är uppnådd har individen överskridit Gudomens tröskel och är i stånd till andligt omskapande och att förena ande och materia.

När någon svaghet eller partiell separation inträder i föreningen mellan den fysiska kroppen och anden, uppstår såsom tidigare har påpekats ett sjukdoms- eller svaghetstillstånd. Om separationen skulle bli fullständig, brister den

37

förbindelselänk, som ibland brukar kallas “silversträngen”, och den fysiska kroppen dör.

Den andliga människan blir vid denna händelse i huvudsak oförändrad, men den materiella kroppen börjar genast sönderfalla. Inom en timme kommer kroppen att vara fullkomligt obrukbar för en ande, och då ligger det utom varje läkares möjligheter att återställa den. Dock hände det, då Lazarus från Betania hade varit död i fyra dagar och sedan hans kropp råkat i ett framskridet stadium av sönderfall, att Jesus visade hur det från nivån kontroll över materien var möjligt att återställa Lazarus’ kropp i ett sådant skick att den kunde tjäna som boning åt en ande, och från denna nivå återinsände han anden i kroppen och återknöt förbindelsen mellan dem.

Som den sista lektionen under sin vistelse här på jorden upprepade Jesus denna demonstration. Nu använde han sitt eget liv och sin egen kropp så att lektionen skulle bli teer allmänt känd och förstådd. “Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv – för att sedan taga igen det. Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.” (Joh. 10: 17.)

Genom att låta tre dagar förflyta mellan döden och uppståndelsen visade Jesus, att på den högsta utvecklingsnivån är anden inte endast oberoende av den materiella kroppen utan är också i stånd att behärska all den makt, som ligger i denna yttersta nivå och som når ända till att återställa kroppen och att reinkarnera i den.

38

Jesus av Nasaret ägnade sitt liv åt två kolossala uppgifter. Den första var att visa och belysa den väg, som leder till andlig fullkomning (“Jag är världens ljus, den sota följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.”)

Den andra uppgiften var att befria mänskligheten från dess enorma börda av synd och skuld, ett resultat av läran om vedergällning som man följt i generationer.

Mose lag som stadgade “öga för öga och tand för tand” var uppenbarligen baserad på förutsättningen att två oförrätter blir en rättvisa! Eller att ondska ska utplå nas genom upprepning. Alla fejder och vendettor mellan släkten och alla krig mellan nationer är resultatet av tron att ont måste sonas med ont.

Under sin resa genom de olika utvecklingsnivåerna är det oundvikligt att individen gör misstag och slår in på fel väg. Några av dessa misstag kommer att vålla förlust eller skador för andra människor. Om dessa förluster och skador skulle återbetalas med motsvarande förluster och skador, skapas kedjor av ondska som aldrig tar slut så länge vedergällningens lag följes.

Jesus beskrev den enda framgångsrika metoden att möta ondskan, när han sade:

“I haven hört att det är sant: ‘Öga för öga och tand för tand’. Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom; och om någon vill gå tillrätta med dig för att beröva dig din livklädnad, så låt honom få manteln med; och om någon tvingar dig att

39

till hans tjänst gå med en mil, så gå två med honom. Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som vill låna av dig. I haven hört att det är sagt: ‘Du skall älska din nästa och hata din ovän’. Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder, och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda, och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få därför? Och om I visen vänlighet mot edra bröder allenast, vad synnerligt gören I därmed? Göra icke hedningarna detsamma? Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.”

På detta sätt underströk Jesus att den enda framgångsrika metoden att bekämpa ondskan är att neutralisera den genom godhet.

Vid den tid då Jesus började sin jordiska verksamhet kändes bördan av skuld så stor, att människorna tillgrep desperata åtgärder i sina försök att lätta sina sinnen från något av dess tyngd. En vanlig åtgärd var att slakta oskyldiga djur som ett offer enligt den teorin att djuret aldrig hade syndat, och då varken djuret eller dess släkte skulle kräva vedergällning, så skulle det oskyldiga djurets lidande och död absorbera och neutralisera en viss del av människans skuld. Tanken att en människa kan undgå följderna av sina missgärningar genom att låta en oskyldig varelse lida i sitt ställe tyckes i dag för många människor vara helt utan rim och reson. Många avvisar eller

40

ignorerar väsentliga delar av Bibeln därför att de tycks baserade på denna princip av ställföreträdande lidande.

Man bör inse, att när Jesus erbjöd sig själv som ett mänskligt offer, så skedde detta inte på grund av någon Guds lag eller för att den andliga utvecklingen fordrade detta offer. I stället var det så, att mänskligheten eftertraktade varje möjlighet att undkomma bördan av sin självpåtagna skuld. Vid den tiden vandrade folket bokstavligen i mörkret. Även de främsta andliga ledare utom Jesus hade ingen eller föga förståelse för livets djupaste uppgift eller slutliga mål. Mänskligheten dignade under sin förkrossande syndabörda och det ständiga behovet att stå till svars och urskulda sig inför en stolt och hämnande Gud.

När Jesus sade: “Jag är lammet som borttager världens synd”, menade Han inte att synden skulle försvinna ur Guds sinne, ty i Guds sinne existerar ingen synd. Den finns bara i människornas hjärtan och medvetande.

Observera att offrets värde och effekt beror på individens tro. Om någon till alla delar, till hjärta och sinne, vill acceptera tanken att offret gjordes frivilligt, att det gjordes för honom och att det borttager hans synd, då är den personens samvete omedelbart befriat från sin skuldbörda och han kan utan hinder fortsätta sin andliga utveckling.

Oavsett de argument som kan resas mot det logiska i ställföreträdande lidande kan dock ingen ifrågasätta dess resultat. Ännu i våra dagar – nästan 2000 år sedan offret gjordes – är miljontals människor fortfarande i

41

stånd att göra sig fria från bördor som i annat fall skulle ha försvårat eller förhindrat deras fortsatta utveckling mot livets slutliga mål enbart genom att acceptera denna princip “envar som tror på Honorre skall icke förgås utan ha evigt liv. Gud sände sin Son inte för att döma världen utan för att världen skulle frälsas genom honom”!

Så ser vi att Jesus av Nasaret inte bara var den störste Mästare och ledare, som någonsin från utvecklingsnivån ren ande nedstigit till de outvecklade människornas nivå. Han inte bara visade vägen, sanningen och livet. Han var också den störste psykiatriker som någonsin levat och den ende, som i stället för att debitera arvode, gav sitt eget liv för att säkerställa resultatet av behandlingen.

42

Slutsatser

Hittills har vi beskrivit den väg som följts av en individ i utveckling från utgångspunkten där kropp-själ-kombinationens först blir medveten om sin egen existens, och där kroppens behov måste tillfredsställas innan några framsteg kan göras. Vi har diskuterat de problem, som måste uppstå och lösas, när individen rör sig uppåt utefter kurvan med ständigt ökande förmåga och medvetande, tills den slutligen uppnår nivån energi eller ljus (himlen), där själen blir oberoende av materien och kroppen har ingen eller ringa betydelse.

Som avslutning kan det vara lämpligt att åter framhålla, på enklast möjliga sätt, några av de huvudpunkter vi diskuterat.

För det första: “vägen” är den som varje mänsklig varelse måste och kommer att följa från början till slutet, oavsett hur lång tid som erfordras eller hur många pauser, återgångsperioder eller hinder, som kan fördröja vandraren på hans väg mot det slutliga målet. När Jesus sade “Dit jag går kunnen I icke följa mig n u, men senare skolen I följa mig”, talade han inte bara till Simon Petrus, ej heller bara till sina lärjungar. Han talade till alla människor varhelst de kunde befinna sig. “Jag har även andra

43

får, som icke höra till detta fårahus, även dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst och det skall vara en hjord och en herde.”

För det andra kommer envar att tillfullo förvärva de färdigheter och den makt, som sammanhänger med de olika utvecklingsnivåerna allteftersom de uppnås.

När Jesus genom att utföra “underverk” demonstrerade de färdigheter som uppnås vid varje nivå, påpekade han gång på gång för sina lärjungar och för mänskligheten i dess helhet att alla de gärningar som Han utfört skall också de kunna utföra, ja ännu större.

Innebörden härav är, att det finns ännu mer vittgående krafter och prestationsmöjligheter än prestationen att återge liv åt de döda, vilket var den högsta nivå som Jesus särskilt demonstrerade. Nivån för total skapelse, där nytt liv och nya solsystem skapas, kan vara en sådan nivå. Jesus föreföll vara en smula missmodig när han såg den oförmåga, som lades i dagen även av de mest bildade vid den tiden i fråga om att fatta de enkla principer som Han drog upp och sedan demonstrerade inför deras ögon.

När Jesus förklarade för Nikodemus att om en människa icke bliver född av vatten och ande så kan hon icke komma in i Guds rike, undrade Nikodemus huru något sådant kunde ske. Jesus svarade: “Är du Israels lärare och förstår icke detta? Sannerligen säger jag dig att vi talar om det vi vet, vi frambär vittnesmål om det vi sett, men ni vill icke mottaga vårt vittnesmål. Jag har berättat för er om jordiska ting och ni trodde mig icke, hur skall ni då kunna tro, om jag berättar om de himmelska tingen?”

44

Tydligen fann Jesus, att det inte var någon mening i att gå vidare med sin undervisning och sina demonstrationer, då det var tydligt att trots alla hans ansträngningar även hans närmaste lärjungar endast hade en mycket oklar föreställning om de nivåer, som ligger över insikten. Det måste ha varit en stor besvikelse för Jesus, när han sade till Thomas “och vart jag går det vet du och du vet vägen”. Och Thomas svarade: “Herre, vi veta icke vart du går, hur kan vi då veta vägen?”

För det tredje: De nya själsförmögenheter, som förvärvas vid varje utvecklingsnivå, går inte förlorade när en ny nivå uppnås utan bibehålles liksom i varje utbild nings- eller träningsprogram. Detta är fallet åtminstone så länge ifrågavarande färdigheter behövs för den tillväxande individen. T. ex. förmågan att förse sig med vad kroppen behöver som förvärvas på penningens nivå måste fortsättningsvis tas i bruk åtminstone till dess nivån för kontroll över materien uppnås. Därefter blir det ekonomiska av ingen eller ringa betydelse. På samma sätt med kunskap och visdom, som så flitigt måste sökas och förvärvas ända tills den uppåtstigande själen börjar uppgå i den universella själen, då all kunskap, visdom och insikt blir direkt tillgängliga från Universums outsinliga källa. Då skall individen, som har blivit något vida mer än en individ, inte längre se dunkelt såsom i en spegel utan “ljuset skall komma som en ärekrona och all kunskap och all visdom i världen skall bli hans och han skall ha full insikt om allt i Universum.”

45

Frågor och svar

När jag föreläste om det ämne som behandlats här var det vissa frågor som nästan alltid återkom.

Den första frågan brukade vara: “Vem kan säga mig var jag nu befinner mig på den här kurvan?” Svaret är givetvis att det är totalt obehövligt att fråga någon annan om detta för att kunna bestämma var på kurvan man befinner sig. Det är en sak som envar kan bedöma på egen hand.

Om läsaren tänker efter grundligt och ärligt och söker bedöma hur stor del av den totala personliga ansträngningen och verksamheten som inriktas på var och en av de olika ifrågakommande utvecklingsnivåerna, kan han med ganska stor noggrannhet foga in sig på kurvan och vara tämligen säker att det är rätt. Om någon t. ex. ägnar alla eller i det närmaste alla tankar och ansträngningar åt att tillfredsställa kroppens behov och önskningar eller åt att söka efter medel att tillfredsställa dem, då är han tydligen fångad på penningens nivå och rör sig inte alls uppför kurvan. Om han är i stånd att tillfredsställa sina kroppsliga behov och önskningar utan att ta i anspråk hela den förmåga han besitter och om resten av

47

hans förmåga ägnas åt uppgiften att samla kunskaper, då rör han sig uppåt kurvan och är på väg någonstans mellan penningens och kunskapens nivåer. Den exakta punkten bestäms av hur stor del av den totala prestationsförmågan han ägnar åt att förvärva kunskaper.

Om tillräcklig kunskap har inhämtats, så att man kan sända ut ordnade tankemönster mot visdomens vägar, och om individen medvetet anstränger sig att på detta sätt rikta in sina tankar, har han passerat den enkla kunskapens nivå och rör sig uppåt på kurvan.

När det gäller att bestämma läget på kurvan kan en viss förvirring uppstå genom den omständigheten att ett barn under de tidigare åren vanligen nästan helt underhålls av sina föräldrar. Barnets uppmärksamhet och huvudsakliga ansträngning inriktas mot att förvärva kunskaper långt innan det fått förmåga att dra försorg om sig själv och sina kroppsliga behov.

Barnet hålls i själva verket uppe på penningens nivå av sina föräldrar. Detta stöd kan fortgå under de första tjugo åren eller längre. Därigenom kan det bli möjligt att samtidigt arbeta mot penningens och kunskapens nivåer. Detta kan ofta ge goda resultat, förutsatt att den växande individen verkligen arbetar medvetet mot båda nivåerna och att stödet inte oväntat eller för tidigt dras in.

Medan det är möjligt för en individ att med framgång samtidigt eftersträva penningens och kunskapens nivåer kan han blott i ringa omfattning förvärva visdom och praktiskt taget ingen insikt, innan han uppnått de första två nivåerna.

48

Den andra frågan som jag brukar få lyder så här “Kan man påskynda sin utveckling?” Svaret är att utvecklingshastigheten begränsas mest av den enskildes beslutsamhet och självförtroende. Det finns dock ett antal hjälpmedel för en snabb och framgångsrik resa. Kanske ett av de viktigaste är att man har en god vägkarta. Om kartan är tydligt och korrekt ritad, så kan en resande hela tiden veta var han är, vart han strax skall komma och vilka landmärken han kan vänta sig att möta på vägen. På det viset är det ingen risk att han far vilse eller kominer in på villospår och han kan hela tiden veta hur han skall inrikta sina krafter för att nå maximalt resultat.

Ett tillstånd av fullständig tro skulle hjälpa envar att nå toppen på kurvan och att när som helst utöva de färdigheter som tillkommer de olika nivåerna. Den “tro” som Bibeln så ofta omnämner är dock inte detsamma som enkelt förtroende, accepterande eller försanthållande. Som vi förut påpekat i den här texten innebär det ord, som blivit översatt till “tro” i själva verket ett tillstånd av total och säker kunskap om utvecklingens lagar. Den man som hoppar från en hög byggnad med endast en förhoppning eller en svag tilltro, att han inte skall falla, kommer att krossas mot gatan nedanför. Den man däremot som stiger ut från taket med den säkra vetskapen om att han i n t e kommer att och inte kan falla, därför att han handlar utifrån den nivå, där han har kontroll över materien, han kommer att förbli i luften så länge han så önskar.

Jesus gick på vattnet därför att han visste att han

49

kunde göra det. Simon Petrus sjönk för att han bara hoppades att han skulle kunna göra efter det konststycke som Jesus demonstrerat och litade på Jesus beträffande sin förmåga. Märk väl, att så fort Jesus hade sträckt ut sin hand och gripit tag i Petrus, så var också denne i stånd att gå på vattnet – inte därför att Petrus visste att han kunde, utan därför att Jesus visste att Petrus kunde.

Här kan den invändningen göras att sådana demonstrationer av makt över materien sällan om ens någonsin utförs i våra dagar. Det har sagts att underverkens tid är förbi. Det är sant att så öppet utförda manifestationer sällan förekommer. Det hör till undantagen att en person som nått nivån för kontroll över materien finner det nödvändigt eller önskvärt att demonstrera denna förmåga för dem som ännu är på ett lägre plan. När sådana handlingar verkligen utförs inför publik – vilket ibland händer, är det dessutom enklare och lättare för den stora massan att avvisa de åsyna vittnenas berättelse som inbillning, bedrägeri etc. än att ställas inför nödvändigheten att förklara något, som den inte kan förstå. (Det bör inte förglömmas att vid den tid då Jesus utförde sina underverk var det mycket få människor, utom de som verkligen bevittnade tilldragelserna, som trodde på dem.)

För det tredje är den, som nått den nivå där kontroll erhålls över materien, i hög grad oberoende av sin fysiska kropp, och kan därför kanske inte vid vissa tillfällen iakttagas av dem, som befinner sig på en lägre nivå. Slutligen – och det är en av de mest betydelsefulla

50

frågorna i samband med utvecklingskurvan – gäller det frågan huruvida tillfället återkommer. Vanligtvis brukar den formuleras sålunda: Kan någon hoppas alt under en enda livstid uppnå den högsta nivån? Om individen inte nått toppen när kroppen dör, hur kan då resan fortsättas?

Svaret på det spörsmålet kan inte ges i ett enkelt uttalande, då det är en mycket komplicerad fråga på vilken svaret måste varieras för varje människa. Det förefaller dock som om resan, åtminstone till nivån för kontroll över materien, måste utföras i en fysisk kropp. Även om det är fullkomligt möjligt att nå kurvans topp inom en enda kropps livstid, är det likafullt ytterst sällsynt att det inträffar. “Den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.”

Eftersom anden är odödlig, och då den måste göra åtminstone en del av sin resa i en fysisk kropp, följer därav att en kropp kommer att stå anden till förfogande så länge det är behövligt.

När Jesus sade till Nikodemus : “Om en man icke födes igen, kan han icke se Guds rike”, avsåg han att en fysisk kropp måste användas till dess att individen blivit föddiaden varefter en fysisk kropp inte längre behövs.

I vilka omgivningar den resande kommer att fortsätta sin andliga tillväxt, när han nått förbi nivån för kontroll över materien, har längre varit föremål för spekulationer och även diskussioner. Några vill beskriva förändringen i miljö genom att säga att den tillväxande anden flyttas till ett högreplan, andra säger att den får en högre frekvens eller högre vibrationsnivå,

51

andra åter anser att ändringen bäst beskrivs som en förflyttning till en högre dimension. Eftersom det utan tvivel finns många planeter på vilka liv, intelligens och andlig utveckling har fortskridit betydligt längre än här på jorden, vill många också gärna föreställa sig att jordmänniskan under något steg av sin utveckling får bo på någon mer utvecklad planet, där miljön är gynnsammare för snabba framsteg.

Alla dessa spekulationer och försök till definitioner är resultaten av människors ansträngningar att med förnuftet klarlägga och förstå ett område, som i viss mån fortfa rande befinner sig en smula utanför vår fattningsförmåga. Hur sanningen än ser ut, är den säkerligen alltför komplicerad för att kunna förklaras av ord, som finns i vårt språk. Vi kan dock fortsätta i full förvissning om att “Stigen och Vägen och Ljusetverkligen existe rar, att vi alla befinner oss på stigen, att alla, som verkligen önskar det, kommer att finna vägen och att ett ljus och en körlek som övergår vår fattningsförmåga kommer att fortsätta att växa i strålglans och värme med varje steg på vår väg.

Den här texten har skrivits och tryckts i förhoppning om att den skall bli en värdefull vägkarta för många resande.

Daniel W. Fry

52

Daniel W. Fry

Föddes den 19 juli 1908 i Verdon i Minnesota, en liten ångbåtsstation vid Mississippi i norra delen av Aitken County. – Till Kalifornien kom han år 1920.

Redan som barn hade Daniel W. Fry en omättlig kunskapstörst med en klart vetenskaplig inriktning. Han blev efterhand särskilt intresserad av kemi och användningen av sprängämnen. Som sprängämnestekniker fick han tillfälle att vidareutveckla detta intresse. Under en följd av år var han knuten till Aerojet General Corporation, världens största företag för konstruktion och tillverkning av raketmotorer. Sålunda arbetade han under åren 1949 och 1950 med testning av en serie mycket stora raketmotorer vid experimentbasen White Sands i New Mexico. Hans duglighet på det tekniska området – särskilt i fråga om instrumentkonstruktion – har därjämte utnyttjats av flera världsberömda institutioner och företag i Kalifornien, bl. a. Lockheeds flygplansfabriker i närheten av Los Angeles.

Daniel W. Fry har framskjutna befattningar inom flera vetenskapliga och tekniska sällskap. Så valdes han t. ex. 1956 till vice ordförande (medlem redan 1940) i Crescent Engineering and Research Company. Han tog

53

verksam del i sällskapets program och har bl. a. uppfunnit apparater för testning och kontroll av vätskedrivna raketer.

Då dr. Fry år 1955 slutade sin anställning vid Aerojet General Corporation, New Mexico, var det för att kunna starta dels ett eget tekniskt forskningslaboratorium i El Monte, Kalifornien, dels ett världsomspännande freds- och vänskapsprogram.

Vid sidan av sitt ordinarie arbete har dr. Fry under de senaste tio åren ägnat sig åt en mångfald uppgifter av olika slag. År 1955 grundade han the Understanding organization, vars syfte var att verka för den nödvändiga balansen mellan de materiella, sociala och andliga vetenskapsgrenarna. På dess initiativ har Understanding units* upprättats överallt i USA och även i andra delar av världen. Största delen av sin fritid har Fry begagnat till föreläsningsturnéer i de flesta amerikanska staterna i syfte att göra det av honom startade freds- och vänskapsprogrammet känt. Härigenom har han blivit en välkänd och uppskattad föredragshållare både i och utom USA.

Som ett led i det internationella Understanding* programmet utger och redigerar Fry tidningen Understanding*.

År 1961 framlade Fry det s. k. Merlin-projektet med ändamål att i staten Oregon grunda ett samhälle bestående av personer med vitt skild inriktning, utbildning

*) Se närmare Fry’s “Budskapet från rymden” utg. Av PARTHENON, Hälsingborg.

54

och olika bakgrund men med det gemensamma intresset att utbreda en djupare förståelse för universums lagar.

I Merlin-projektet ingår också uppförandet av en radiostation. Byggnaden står redan färdig, och så snart tillräckliga donationsmedel står till förfogande, så att inred ningen och utrustningen kan avslutas, kommer världens första radioprogram, enbart ägnat åt Understanding att utsändas från Merlin i Oregon.

Ett av Fry’s främsta mål, när det gäller upplysningsverksamheten, är att få människorna i det tjugonde århundradet att inse nödvändigheten av att de sociala och andliga vetenskaperna håller samma takt som den materiella vetenskapen om det skall lyckas dem att föra sin kultur och sin civilisation vidare uppåt i en jämn och harmonisk utvecklingskurva och för alltid lämna hotet om krig, katastrofer och förintelse bakom sig.

År 1960 utnämndes Daniel W. Fry till filosofie hedersdoktor vid St. Andrews University i London med anledning av sin bok “Steps to the Stars“*). Några år senare utkom en utökad upplaga av denna bok under titeln “Atoms, Galaxies and Understanding“*). Fry’s tidigare skrifter “The White Sands Incident” och “Alan’s Message to Man” är bägge översatta till svenska**).

*) Ännu inte i svensk översättning. Amerikanska uppl. kan rekv. från Parthenon, Hälsingborg.

**) “Resa med flygande tefat” och “Budskapet från rymden”, utg. av Parthenon, Hälsingborg.

55

Namn och ordförklaringar

Alexander, kallad den store, (len tredje av de macedoniska konungarna med namnet Alexander, föddes 536 f. Kr., död i en svår feber, vid ännu ej fyllda 33 års ålder, sommaren 323 f. Kr.

Amyntas, namn på macedoniska konungar före Alexander den store.

Analys, grek., undersökning genom sönderdelning. Även granskning och beskrivning.

Aristoteles 384-322 f. Kr. Den klassiska forntidens störste och mångsidigaste vetenskapsman, förnämligaste filosof och naturforskare. Aristoteles har en enastående ställning i filosofins historia. När helst det spekulativa tänkandet

blomstrat i västerlandet har Platons och Aristoteles skuggor skymtat i bakgrunden. Det finns knappast ett problem om vilket de inte sagt något av värde.

Assos, i forntiden lesbisk koloni på Mysiens kust, i Mindre Asien, vid Adramytiska (nu Edremid) viken.

Carnegie, Andrew, 1837-1919. Skotsk-amerikansk industrirnagnat som grundade och byggde upp världens största stålindustri “The Iron and Steelworks” i Pittsburg. Han donerade mer än 2800 biblioteksbyggnader, upprättade Carnegie Institutet i Washington, Carnegies Tekniska Institut i Pittsburg och grundade ett flertal “Carnegiestiftelser” som över

57

hela världen utdelar belöningar åt dem som med fara för eget liv räddar andras.

Cogito, ergo surr var den utgångspunkt som Descartes valde för sin filosofi. Det betyder “jag tänker, alltså är jag till”.

Descartes, René, 1596-1650, fransk filosof, hävdade att det finns två substanser, en andlig, tänkande, och en kroppslig med utsträckning.

Einstein, Albert, 1879-1955, tysk fysiker, skapare av relativitetsteorin, nobelpristagare 1922.

Erg, måttsenhet för arbete i absoluta ni åttsystemet=l dyn cm. Dyn den kraft som ökar hastigheten hos 1 g med 1 cm/sek.

Filip av Macedonien, son av konung Amyntos den 11, född 382 f. Kr., död 336 f. Kr. Alexander den stores fader.

Frekvens = svängningstal – antal svängningar per sekund.

Hermeias, härskare i Mysien på Mindre Asiens kust på 350-talet f. Kr. Han var akademikamrat med Aristoteles.

Introspektiv =inåtvänd, med blicken riktad inåt.

Lesbos grek. ö i Egeiska havet. 1750 km2.

Lyceum. Namnet lyceum kommer från Lukeion, ett tillnamn på Apollo efter vilkens tempel den trädgård fått sitt namn där skolan var belägen. Med skolan avses den plats där Aristoteles undervisade sina elever.

Levitation. Principen bakom levitation är höjandet av de personliga vibrationerna tillräckligt för att upphäva jordens magnetiska dragningskraft.

Metafysik. Ordet metafysik korismer från META TA FYSIKA som betyder bortom de fysiska tingen. Det kan också tolkas som “efter fysiken” eller tillägg till fysiken.

Mitylene, huvudstad på ön Lesbos.

58

Nicomachus, grek. författare i medicin och naturlära, den store Aristoteles fader, livmedikus och vän till Amyntas II av Macedonien.

Pella. Forntida stad i det macedoniska landskapet Bottiaia. Filip den II gjorde Pella till Macedoniens huvudstad och Alexander den store föddes där.

Planck, Max, 1858-1947, tysk fysiker grundl. av kvantuntteorin. Nobelpristagare 1918.

Platon föddes i Aten 428 f. Kr. och dog 348 f. Kr. över 80 år gammal. Hans släktmiljö liksom hans uppfostran var aristokratisk. Ar 387 f. Kr. grundade Platon i Aten en skola som upprättades i en lund nordväst om staden. Marken var förknippad med sagohjälten Akadernos namn och därför kallades inrättningen akadernin.

I akademin studerade man aritmetik, geometri i både 2 och 3 dimensioner, astronomi och akustik eller harmonik. 10 år åtgick till skolning i dessa ämnen.

Syftet med undervisningen var att vända människors tankar från den ständiga förändringen i erfarenhetens värld till den oföränderliga stommen därbakom, från blivandet till varandet, för att använda Platons ord.

Av alla forntidens filosofer är Platon den ende vars verk bevarats åt oss nästan fullständigt. Hans verk gör honom till en av världslitteraturens främsta gestalter och hans inflytande på filosofin är troligen större än någon annans.

“Staten” är troligen Platons mest berömda dialog. Den innehåller ansatserna till många tankelinjer som senare tänkare tagit upp ända fram till vår egen tid. Dess diskussion av idealstatens uppbyggnad har givit dialogen dess namn.

Salomo, Israels tredje konung. konung Davids andre son med Batseba, regerade i 40 år, under förra och början av 2:a hälften av 10:de årh. f. Kr. Berömd för rikedom och vishet. Byggde Jerusalems första tempel.

Synonym, grek. liktydigt ord.

59

Syntes, grek. sammansättning, uppbyggnad av en helhet från olika smådelar.

Theofrastos, kallad Eresios, grekisk filosof och naturforskare, f. 370 f. Kr. i Eresos på Lesbos, död 285 f. Kr. Var lärjunge till Platon och Aristoteles och efter dennes död 322 den peripatetiska skolans huvudman. Jämte Aristoteles räknas Theofrastos som “växtlärans grundläggare”.

Understanding: En månadstidsskrift utgiv. av “Understanding” en ideell organisation startad av Daniel W. Fry 1954/55 med ända-

mål att upprätta “Understanding Units” i alla länder och därigenom verka för fred och större förstäelse bland alla jordens folk. Understanding: förståelse, insikt. Units: grupper. (Helårsprenum. på Understanding $ 2.50. Parthenon, Hälsingborg. )

Webster, Noah, nordamerikansk lexikograf och politisk författare, f. 1758 i West Hartford, Connecticut, död 1843.

Xenokrates, forngrekisk filosof, f. 396 f. Kr. i Chalkedon, d. 314 f. Kr., en av Platons lärjungar.